Flemish Northern Renaissance Painter, 1576-1639 . was a Flanders-born Dutch baroque painter of the Golden Age. Like so many other artists, Savery's Anabaptist family fled North from the Spanish occupied Southern Netherlands when Roelant was about 4 years old and settled in Haarlem around 1585. He was taught painting by his older brother Jacob Savery (c.1565-1603) and Hans Bol. After his schooling, Savery traveled to Prague around 1604, where he became court painter of the Emperors Rudolf II (1552-1612) and Mathias (1557-1619), who had made their court a center of mannerist art. Between 1606-1608 he traveled to Tyrol to study plants. Gillis d'Hondecoeter became his pupil.[3] Before 1616 Savery moved back to Amsterdam, and lived in the Sint Antoniesbreestraat. In 1618 he settled in Utrecht, where he joined the artist's guild a year later. His nephew Hans would become his most important assistant. In 1621 Savery bought a large house on the Boterstraat in Utrecht. The house had a large garden with flowers and plants, where a number of fellow painters, like Adam Willaerts were frequent visitors. Savery had kept his house in Amsterdam, and had one child baptized in Nieuwe Kerk (Amsterdam).[4] Savery was friends with still life painters like Balthasar van der Ast and Ambrosius Bosschaert. In the 1620s he was one of the most successful painters in Utrecht, but later his life got troubled, perhaps because of heavy drinking. Though he would have pupils until the late 1630s  Related Paintings of Roelant Savery :. | Orpheus attacked by Bacchantes | The Paradise | Landscape w Animals | Landscape with Wild Animals | Polish cavalry marching in the wood |
Related Artists:
YANEZ DE LA ALMEDINA, Fernando
Spanish Painter, active ca.1506-1526
georg engelhardt schroder
Georg Engelhard Schröder, född den 31 maj 1684 i Stockholm, gift 1727 med Anna Brigitta Spöring, död den 17 maj 1750; konstnär, porträtt- och historiemålare. Georg Engelhard Schröders far, Veit Engelhard, hade omkring år 1670 kommit från N??rnberg och bosatt sig i Stockholm där Georg Engelhard föddes 1684. Han blev tidigt elev hos konstnären och målaren David von Krafft (1655-1724) men lämnade honom 1703 för utlandsstudier. Under 21 år for Georg Engelhard runt i Europa. Han vistades först en tid i Nordtyskland, innan färden gick vidare till Italien. I Venezia förblev han under fem år och kopierade gamla mästare, sysslade med vedutamåleri och hade kontakt med pastellmålarinnan Rosalba Carriera (1675-1757). I Roma tog han intryck av barockmålarna Carlo Dolci (1616-1686), Carlo Maratta (1625-1713), Francesko Trevisani (1656-1746) m.fl. och tillägnade sig det raska men ytliga framställningssätt, som tillhörde den tidens italienska konst. I Paris samlade han impulser hos den franske målaren Noel Nicolas Coypel (1690-1734). Reminiscenser av den italienska och franska konsten kan man påträffa flerstädes i hans kompositioner. I London stannade han i sju år och tog starka intryck av Godfrey Knellers (1646-1723) och Dahls porträttkonst. När Daniel von Krafft avled 1724 kallades Georg Engelhard Schröder hem till Sverige och efterträdde i december sin gamle läromästare som kunglig hovkonterfejare. Som sådan uppbar han lön. Konung Fredrik I satte stort värde på sin konterfejare, och lät honom måla otaliga porträtt av sig och sin drottning Ulrika Eleonora. År 1745 utnämndes han till hovintendent. Georg Engelhard anlitades mycket och samlade ihop en betydande förmögenhet. På 1740-talet nåddes Sverige av den nya franska smaken, i främsta rummet via konstnären Gustaf Lundberg (1695-1786), varvid Georg Engelhard kom att skjutas åt sidan. Han representerade i Sveriges 1700-talsmåleri sista skedet i det italienska inflytandet. Långt ifrån den förnämste, var dock Georg Engelhard en av sin tids mest uppburne målare. Han arbetade inom ett vitt fält: utförde kyrktavlor, allegorier, historiska motiv och porträtt. Hans arbeten har ej sällan någonting vacklande och obestämt, vilket i förening med mycken ojämnhet i utförandet gör många av dem mindre tilltalande för konstkännaren. Han har dock efterlämnat verk, som vittnar om, att han, när han allvarligt uppbjöd sin förmåga, var mäktig till både varm och djup uppfattning samt hade stor skicklighet i färgbehandling och i framställningens enskildheter.
WC Piguenit
1836-1914